.

Hemma från begravningen.

Det var nästan fullsatt i kyrkan. Man märker att J gjort itnryck på människor hon mött. Det var lärare där från högstadiet samt fritidsledare från fritidsgården. Och självklart även familj, släktingar och vänner.

Begravningen var väldigt vacker. Och jag tror att vår rad grät mest om man bortser från familje-raden. Jag grät floder, vilket jag inte trodde jag skulle göra. De senaste åren har jag inte stått J nära.. vi har umgåtts ibland, men bara tillsammans med andra gemensamma kompisar och har även hälsat på varandra när vi mötts på stan.
Men ändå grät jag. Jag grät för hennes familj, för mina vänners skull och framför allt för J. Att hon tyckte att världen var en sån olycklig plats att hon inte längre ville vara kvar. Jag såg på hennes syster där hon satt helt förtvivlad och tankarna gick till min egen syster. Vad skulle jag göra om min syster gick bort? Jag vill inte ens tänka tanken..

Hoppas ni haft en bättre förmiddag än jag i regniga Sverige iallafall.
Ta hand om er där ute!