.

Igår var jag och min familj uppe i Stockholm på min kusin Alexanders begravning. Den var fin och mycket mycket sorglig. Tårarna var inte långt borta redan utanför kyrkan och att sedan se min faster (Alex mamma) gråta och mina kusiner (Alex syskon) gråta var riktigt hemskt. Jag tänkte för mig själv hur det hade varit att förlora min egen bror. Nästan det värsta som kan hända. Jag tänkte på min faster som förlorat sin äldsta son. Det måste väl ändå vara det värsta i någons liv? Att förlora ett barn? Jag klarar nästan inte av att tänka på det.

Min kusin Alexander skrev en självbiografi som jag har sträckläst och läst klart på mindre än 24 timmar. Den var otroligt bra och mycket hemsk, tragisk och sorglig. Ikväll googlade jag på hans namn och titeln på boken och fann flera bloggar som hade läst boken och även träffat Alexander vid flera tillfällen. Alla hade bra saker att säga om honom.

Vila i frid, min kusin Alexander Ritchey. Kommer alltid minnas dig som när du jagade min storasyster och låste in henne på utedasset ute i vår stuga.

Hej kära vänner.

Idag är det ny vecka. Idag är det måndag.

I lördags dog min kusin och i vanlig ordning när människor går bort så kommer alla dessa frågor.

Vad händer när man dör?  Finns himlen? Hur kan en människa må så dåligt att man faktiskt inte vill leva längre? Vart tar alla minnen vägen? Vart tar alla känslor vägen? Vart tar livet vägen? Gör det ont att dö? Vad är det sista man tänker på? Ser man verkligen livet passera innan man sluter ögonen för gott? Märker man när hjärtat stannar? Vet man om att detta är det sista andetaget? Hur kan man ta sitt eget liv? Hur kan en människa ta någon annans liv? Stängs allt av samtidigt? Lukt, hörsel, syn, lungor, hjärta, njurar, hjärna? Eller stängs organen av först och för en sekund så vet man att man är död? 

Alla dessa frågor, men inte ett enda svar.

Igår skulle det bli en rolig kväll. Utan tvekan. Jag skulle jobba mellan 15.30-21.30 och sen åka upp till Carro på förkrök för att sedan göra stan osäker. Det skulle ha blivit en rolig kväll.

När jag varit på jobbet en timme får jag reda på att min kusin har dött. Jag fick inte veta hur, när eller vad som hänt. Bara att han var död. Jag kände att jag inte kunde stå hela kvällen och vara trevlig och le åt alla kunder, så Maria skickade hem mig.

Det skulle ha blivit en rolig kväll. Utan tvekan.

Vi får hoppas att han har det bättre där han är nu.

Bara sekunder efter att nyhetssändningen om Engla var slut:

Hemma från begravningen.

Det var nästan fullsatt i kyrkan. Man märker att J gjort itnryck på människor hon mött. Det var lärare där från högstadiet samt fritidsledare från fritidsgården. Och självklart även familj, släktingar och vänner.

Begravningen var väldigt vacker. Och jag tror att vår rad grät mest om man bortser från familje-raden. Jag grät floder, vilket jag inte trodde jag skulle göra. De senaste åren har jag inte stått J nära.. vi har umgåtts ibland, men bara tillsammans med andra gemensamma kompisar och har även hälsat på varandra när vi mötts på stan.
Men ändå grät jag. Jag grät för hennes familj, för mina vänners skull och framför allt för J. Att hon tyckte att världen var en sån olycklig plats att hon inte längre ville vara kvar. Jag såg på hennes syster där hon satt helt förtvivlad och tankarna gick till min egen syster. Vad skulle jag göra om min syster gick bort? Jag vill inte ens tänka tanken..

Hoppas ni haft en bättre förmiddag än jag i regniga Sverige iallafall.
Ta hand om er där ute!

Vet inte vad jag ska skriva... Men känner att jag måste få det ur mig.

Min bästa vän Malvina ringde precis och berättade att en gemensam vän till oss har dött.
Malvina var helt förstörd och jag hade ingen aning om vad jag skulle säga. Kände bara att mina egna tårar började rinna, men kände att jag var tvungen att vara stark för hennes skull.

Dock när vi la på så kunde jag inte hålla det inne längre. Satt här på jobbet och tårarna bara rann.
Nu har de slutat, men jag känner att de inte är långt borta. Känns jobbigt att vara här på jobbet, jag måste svara i telefon och låta så trevlig som möjligt men hur lätt är det när jag känner mig såhär?

Jag skickar mina varmaste tankar till de som stod henne nära, till de som stod henne mycket närmare än vad jag gjorde. RIP J.V.

Fick veta en sak idag som förändrade min syn totalt på en person.
Först så var det bara att jag kände likgiltighet, ville inte ha något med personen att göra.
Nu tycker jag bara synd om den här personen. Nu när jag fått reda på allt så vet jag varför personen beter sig som han gör och varför han säger som han säger. Nu vet jag, och nu förstår jag finally allt.

Det var detta jag väntade på. Nu slipper jag tänka på varför du är schizo.
Tråkigt att det blev som det blev bara, vi kunde ju ha pratat om det. Men nu är det som det är. Jag förstår äntligen den här personens handlingar och så vidare.. Är faktiskt inte så sur längre utan är mer "jag tycker synd om dig."

Känns väl lite bättre iallafall.

Farmors begravning hölls idag.
Den var verkligen jättefin och jag tror att hon hade tyckt om den.

Min kusin Viktor spelade två låtar på gitarr och det var jättevackert och tårarna kunde bara inte sluta rinna.

Jag och min syster är rörande överens att vår farmor var en lila person, därav dessa lila blommor i bloggen.
Saknar dig farmor.

Mitt busskort är slut och det regnar ute.
Det kan bara betyda en sak. Jag behöver inte duscha ikväll, jag kommer se ut som en dränkt katt när jag kommer hem. Varför har jag inte körkort? Vad glad jag skulle bli om jag en morgon öppnade flingpaketet och upptäckte att just idag fick man ett körkort på köpet.

Herregud.

Nu är det snöstorm ute.
Hoppas bussen har vinterdäck, annars vågar jag inte åka med den hem.

Ibland är det läskigt med horoskop.

Kom hem från debatten nu för en liten stund sedan.
Debatten handlade om Petra Östergrens bok "Porr, horor och feminister".

Hon vill bla. legalisera prostitution och vill ge folk en bild av "den lyckliga horan".
Innan jag gick på debatten så hade jag faktiskt inte så många åsikter om det, tänkte bara att detta kanske borde vara aktuellt om tjugo år istället för nu. Nu är prostitution så mycket tabu det kan bli.

Annars så tyckte jag att Petra hade en väldigt naiv bild av prostitution, att hon inte riktigt förstod vad som döljer bakom de som säljer sig själva egentligen.
    Det är bara vad jag tycker, själva debatten höll på i 45 minuter, och man kanske inte kan få fram så mycket på den korta tiden.

Jag och Marina var där med våra två lärare Anna och Magnus, och Anna gick på rejält och puschade som fan. Haha. Det var kul att se.

Nu ska jag äta spaghetti och köttbullar, sen blir det duschen och sen blir det att åka hem till F.
Han fick visum förresten! Wooho.

När jag åkte hem från Malvina så var det blå himmel.
Visserligen mörkblå eftersom att solen höll på att gå ner.
Men nu! Nu regnar det. Och inte bara det, det ööööser ner.

Höstväder kallas det.