.

Mina föräldrar.

Mina föräldrar skilde sig när jag var sex år gammal. Jag har tidigare skrivit att det inte var någon dramatisk skilsmässa. Jag har aldrig hört dem bråka. Vid skilsmässan flyttade pappa in i ett hus på samma gata, det enda som fanns mellan husen var en lekplats och några hus. Veckorna jag bodde hos mamma kom pappa över på middag och vice versa. De har alltid haft en enad front vad gäller uppfostran och aldrig pratat skit om varandra framför mig och mina syskon. När någon i familjen fyller år och på julafton så är hela min familj alltid tillsammans. När min mamma gifte om sig för några år sedan firade pappa jul med oss ändå, det var inget konstigt med det. Nyår har vi firat ihop också, allihop. Mina föräldrar är idag bra vänner och umgås med varandra, pratar i telefon trots att de båda har haft/har förhållanden med andra. Jag har haft tur.

Min mamma heter Maria. Hon är en av mina bästa vänner. Jag vet att många säger så om sina mammor, men jag är rätt så säker på att min relation med min mamma är speciell (många säger nog så också). Vi pratar i telefon minst en gång om dagen och träffas väldigt ofta. Min mamma är stark, tror på sina åsikter och värderingar och vet när hon har rätt. Hon är vacker, på många sätt. Både utanpå och innanpå.

Min pappa.

Min pappa heter Bertil. Han är den som alltid har stått på min sida genom precis allt. Även när han inte skulle. Därför älskar jag honom så. Trots misstag jag har gjort har han alltid trott på mig. Min pappa är otroligt intelligent och allmänbildad. Händig också. Om det är något jag behöver veta eller ha hjälp med är han oftast den första jag ringer.

Jag älskar er.