.

Den fjärde juli åkte jag alltså till London. Där bor min vän Malvina, som jag inte hade träffat på över ett år så det var på tiden att vi träffades nu! Jag åkte alltså dit måndagen den fjärde juli. Var framme på måndagkvällen och det var ganska sent, så vi åkte bara hem till henne och sov. Eller ah, låg och pratade till ungefär fyra på morgonen, hehe.

Under de dagar jag var där festade vi, var bakfulla, shoppade, åt god mat och hade det både kul och mysigt på samma gång! Mindre kul och mindre mysigt var det när jag skulle åka hem.

Malvina vinkade av mig vid bussen som skulle ta mig till flygplatsen. Jag sov nästan hela bussresan till flygplatsen. Vaknar dock när klockan är 17.26 och inser att bussen skulle ju vara framme 16.45. Och vi var inte ens framme än! Gaten skulle stänga 17.45. Jag springer in på flygplatsen när bussen stannat och ser att väskinlämningen har stängt. Jag går då mot säkerhetskontrollen för att försöka få med mig min resväska på flyget. Jag tömmer väskan på smink, hårprodukter och allt som innehåller vätska. Väskan fastnar ändå. Jag har glömt en parfym vilket leder till att de måste kolla igenom min väska. När dom väl har gjort det har jag ungefär två minuter på mig innan gaten stänger. Så jag springer och springer men missar planet ändå.

Jag får helt enkelt beställa en ny biljett för morgondagen, så jag gör det via internet. Pratar med mamma och har panik, vart ska jag ta vägen? Jag har inte Malvinas nummer och hon är dessutom på jobbet och dit hittar inte jag. Mamma får tag i en adress till en f.d. arbetskamrats syster. Dit ska jag åka! Jag hinner skriva ner adressen på ett papper innan mobilen dör. Jag tar mig alltså in till centrala London igen, med packning och allt, utan mobiltelefon, och efter två och en halvtimme står jag i dörren till den här tjejen jag aldrig träffat förut.

Det blev två timmars sömn, sedan kom taxin för att köra mig till flygplatsen. Nu tänkte jag minsann vara där i tid! Jag tog taxin hela vägen till flygplatsen och var där i cirka två timmar innan flyget skulle gå. Väldigt skönt! Jag ställer mig i kön för väskinlämningen och när det äntligen är min tur räcker jag fram boardingkortet och mitt pass. Kvinnan bakom disken tittar märkligt på mig. "Det är den 8e idag och din biljett är för den 9e. Imorgon alltså". Jag tror att jag ska kräkas. Hon säger åt mig att springa till biljettdisken lite längre bort och det gör jag. Jag köper ytterligare en biljett och sedan till väskinlämningen igen. Hon tittar på min biljett "run as fast as you can", säger hon då. Jag springer mot säkerhetskontrollen, tar av mig skor och jacka, ser när väskan klarar sig igenom. Men vad är detta? Det piper när JAG går igenom! Va? En kvinna undersöker mig men hittar inget, så nu är det bara att springa, igen! Jag springer allt vad jag kan mot gaten, och kommer fram precis i tid. Går på flyget och stensomnar, har då knappt sovit eller ätit på ett dygg och PLUS att jag var bakis. Hej underbara dag!

Mamma hämtar mig på flygplatsen i Göteborg och när jag kommer hem hade jag tänkt att bada och sen sova. Kliver in i sovrummet och ser att den lilla katten har haft bajsfest i sängen. "Det där får du ta hand om när du kommer hem", säger jag i telefonen till Max, stänger dörren till sovrummet och placerar mig i soffan. Gu' va skönt det var att vara hemma!! Nu ska jag aldrig mer åka till London.

Tur att själva vistelsen i London var väldigt mycket bättre än hemresan ♥